Laxi zickzackade mycket och verkade ur kurs vid ett tillfälle, men plockade trots allt spåret ganska snabbt. Lite trassel med linan när undervegitationen var alltför tät. Möjligt var det detta Laxi försökte gå kring först?
----------------
Idag la vi ännu ett spår. Också detta utan blod Nu omkring 200 meter. Det första riktigt långa spåret för Laxi. Två försök till svaga vinklar. Det hade regnat någon dag innan, så kruttorrt var det inte. Svagt kuperad terräng, gles blandskog med inslag av ek och gran. Mycket spår av vilt, sannolikt rådjur och älg. Spåret låg 2-2½ timme.
Problem redan vid start. Hittade inte och började snusa på helt andra saker. Hade sparkat upp och börjat som vanligt, men funderar på om det påverkar att klöven är frusen? Eller var han spårtrött? Han verkade lika positiv till sele och lina dock, så det är oklart. Vi hade dock precis varit ute på en lös halvtimmesrunda med sju andra hundar, så Laxi var kanske egentligen nöjd?
Fick hjälpa honom på spåret ett par gånger innan han började gå i rätt riktning, men då gick han ganska långt rakt i spårkärnan. Vid första vinkeln fick han problem. Tappade spåret och jag fick sätta tillbaka honom på det. Då gick han rent igen. Nästa vinkel - samma sak, plus att hunden nog började bli rejält trött, för nu kissade (!) han när han väntade på inspiration och energi. Detta trots att han var 5-10 meter från klöven, som låg under en rishög.
Sista metrarna hittar han dock rätt igen och blir genast pigg och alert när han får kampa med klöven och bära den hela vägen till bilen.
Hm... Detta var nog lite väl svårt... För många nya saker på en gång: längden och två vinklar. Nåväl, nya friska tag. Kanske ska lägga ett riktigt lätt spår tills nästa försök, så han inte tappar sugen. För balansen mellan att vara uthållig och grundlig och tappa energi och motivation verkar vara tunn.
Här är Laxi trött
Här är det tidigare i spåret, inte fullt så trött?
Och här är slutklämmen då Laxi äntligen finner klöven!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar