Viltspårskurs

Så var det dags för kursdag igen. En vecka sen sist. En vecka utan spårträning. Det var veckans "läxa".

Laxi låg, till skillnad från de mer aktiva terrierna, ganska mycket i bilen och samlade energi. Två deltagare klarade anlagstestet idag. Vi övriga hade en vanlig kursträff.

Fredrik lotsade oss ner till ägorna i Sätaröd, en underbart vacker bokskogsbacke med tjocka vitsippsmattor så långt ögat kunde nå. Här ska man dra nära 400 meter bred motorväg om ett tag, så vi var väl de sista att se det vackra på just den här platsen av planeten. Om man nu inte tycker motorvägar är vackra. Det gör inte jag.

Spåret var ca 3-350 meter långt, två vinklar och allt gick som sagt över vitsipporna, förutom på slutet då det var mer snår, björnbärsris och ungbjörkar. Det blåste lite grand - från alla håll kändes det som, vilket skulle visa sig röra till det lite för Laxi.

Spåret låg så där länge så vi hann grilla och fika, dvs ett par timmar. En hel del bilder blev också tagna. Mest porträtt av de andra hundarna.

Laxi var ovanligt taggad att börja. Tog starten galant och drog iväg. Första vinkeln inga problem. Fick tipset att låta linan bli lite längre fram till Laxi så kanske han söker mindre stöd hos matte. Han fixade nämligen spårningen lite bättre när han väl insåg att han kan.

Vid nästa vinkel fortsatte han rakt fram - i riktning mot E22:an, som hördes på avstånd. Kanske pga vägen, kanske pga vinden. Sen virrade han lite, för att när jag vinklade kroppen i riktning mot spåret och började gå tillbaka, ta upp spåret på nytt. Då gick det ganska bra igen ett tag.

Vinden kan ha virrat till det vid nästa svårighet och det var vid ett stort träd där Laxi gick runt och nosade upp på stammen och inte riktigt kunde avgöra på vilken sida om stammen spåret gick. Till slut bestämde sig han dock att det gick där det gick.

Nästa stopp - eller det första riktiga - blev när han kom in i bjönbärssnåret. Han fick förmodligen taggar både i päls och tassar, för det var helt omöjligt att få honom att gå vidare in i det. Så lösningen blev efter en stund att lyfta förbi honom. Då var det inga problem att återta spårandet och vips hade han hittat klöven!