Värme och värme och resterna av värme

Igår fanns det ingen trådlös uppkoppling, så därför blev det inga bilder. Får bjuda på några extra idag istället.

Vad sägs som sol varje gång vi går ur bilen och däremellan lite småregn? 10-12 grader och en vind på 2-4 m/s. Har inget att klaga på när det gäller vädret. Nej, inget annat heller faktiskt. Jo, om man tycker det är enahanda med otämjd, storslagen natur; höga berg med moln på topparna, branta stup med stenkross på sidorna, vattenfall, sjöar, forsar med smala broar, vidsträckta slätter av lava med grön mossa på, glaciärer och in emellan en och annan by med får och hästar betandes i eller utanför något staket. Uppskattar man inte det, hade man nog haft väääääääldigt mycket att klaga på...

Fönsterutsikt från rummet i Steig.

Vaknade i morse med en förfärlig utsikt från gästhemmet i Steig, utanför Vik. Ja, vad är det att glo på några får som betar på en slätt framför nån gammal vulkan?! Kan säga att det ligger nära Eyjafjallajökull, så gården vi bodde på hade haft 5 cm aska på ALLT när utbrottet ifjol var som värst. De visade bilder där man kunde se askmolnet från utbrottet torna upp sig högt upp i luften bakom den "döda" vulkanen, som var så vacker i morgonljuset i morse. Allt kändes väldigt mycket mer fridfullt idag, efter att ha sett de bilderna.

Regn och regn.

Första stoppet var vid Skaftafjells nationalpark. Tills vi kom fram regnade det ganska tätt. Molnen var grå över alla toppar och sikten rätt pissig. Så vi började med att äta lunch, så det regnade klart. Och det gjorde det verkligen. För oj vad solen började skina.

Sol och vamt.

Glaciäris - kall som is...

Vi tog en kort tripp till närmsta glaciär och kände hur isig vinden var som kom farande över glaciärisen. Det blev till att knäppa jackan hela vägen upp i halsen.

Men så fort vi vände på klacken och fick solen i ansiktet kom värmen tillbaka.
Glaciärisen var väldigt nersmutsad av aska och sot, men väldigt häftig i sin pampighet - tala om inlandsis.

Sol och varmt med gammal värme i kulisserna.

Nästa stopp var vid en isjö där delar av Vattnajökull kalvar i stora isblock. Vilket häftigt skådespel! Det knakade och gnisslade i isflaken som sakta sakta och majestätiskt seglade fram och i vilka färger sen! Borta var det svarta helttäckande sotet och fram sken spolarvätsketurkosblå (!) stycken med bara svarta mönsterstreck över de väldiga kolosserna.

Isberg på vift.

Här tar vi det kallt i värmen.

Sista flytet med gänget...

Vi är ganska små vi människor.

Det här var inget vi upplevt tidigare och kunde inte relatera till i någon form. Jag menar även om Gullfoss är ett superenormt-ultravackert-pampigt vattenfall vet man någonstans ändå hur principen vattenfall går till, om man så bara varit i Forsakar.

Det är klart det bidrog att det både var sol och vindstilla och därför väldigt fridfullt, där bland isflakens sista suckar på sin väg ut i det vilda havet.

In emellan dessa skådespel och upplevelser passerade vi milslånga egendomliga kustslätter, dels svarta och fulla av aska, dels fulla av vulkaniska stenar överväxta med illgrön mossa. Landskapet var det plattaste av alla platta och de enda vi stötte på, förutom några enstaka bilmöten, var några förskrämda får som lyckades hitta något ätbart i det karga, och nästan overkliga, landskapet.

Svart kustslätt, platt som en pannkaka.

Här lurar trollen bland mossväxta stenar.

Detta kallas enskilt beläget.

Dagen avslutades med en kort shoppingsväng till Höfn (uttalas Höfn på norra Island och Höp i södra enligt säker källa i landladyn i Steig.) bland idel handstickade plagg i härlig ull. Det är enbart kvinnor från trakten som stickar och bidrar till butikens produktion, så ska man konsumera och stötta landet som står i eknomisk kris känns det ju bra att hjälpa en sån här verksamhet på traven. Och ullen - ja, den värmer, precis som solen och de gamla vulkanerna.