Novemberljus....

Dagarna är koftlika.

Ljuset når inte ner genom molnen, som hänger långt ner i backen; moln fulla av fukt, så du blir blöt om du går ut, fastän det inte regnar per definition. Det droppar från trädens grenar. Har du otur får du dropparna i nacken, om du inte snott halsduken tillräckligt tätt mot huden. 

Ljuset når inte fram och värmer, så ingenting kan växa och fukten har fritt utrymme för att kyla dig in i märgen.

Ljuset når inte fram och ger färg, så den färg som ges är dov, brun och grå.

Ljuset når inte fram och skapar kontraster, så detaljerna smetas mjukt ut i konturerna och du kan vila dina ögon.

Ljusets frånvaro är så påtaglig, så närvarande och så omslutande att du inte kan missta dig - ljuset går klädd i en grå, fuktig kofta - det är djupaste november.